ALLT OM SANTUR

Santur (även skrivet santoor, santour och andra regionala former) är en hackbräde- eller cittrafamilj vars strängar slås med små klubbor. Besläktade instrument finns i Mellanöstern, Syd- och Östasien samt Östeuropa. Regionala varianter används bland annat i Iran, Irak, Indien, Kashmir, Turkiet, Grekland, Armenien, Kina och Tibet.

Instrumentfamiljen har en lång historia i Väst- och Centralasien, men någon enda enkel ursprungsberättelse kan inte bevisas. Ikonografiska och skriftliga källor visar horisontellt hållna stränginstrument som spelades med klubbor i äldre civilisationer, men exakt samband med dagens santurvarianter kräver försiktig tolkning. Santurens historiska namn och former förekommer i flera källtraditioner. Benämningen santir har exempelvis kopplats till äldre västasiatiska instrumentbeskrivningar. Senare källor skiljer också slagna cittror från knäppta instrument som qanun under 1500^-talet.

Förhållandet mellan persisk och indisk santur

PERSISK SANTUR

Den persiska santuren har en viktig plats i persisk klassisk musik och förekommer även i motrebi (underhållningsmusik). Den moderna modellen har vanligen en trapetsformad resonanslåda av valnöt. Metallsträngarna slås med små träklubbor som kallas mezrab. Strängarna löper över flyttbara stall och fästs vid stift; stämningen justeras med stämstiften på instrumentets sida. Den persiska santuren har stor melodisk kapacitet. En vanlig niostallad modell ger omkring 27 tonpositioner över olika strängområden, men antal stall, strängar och tonförråd kan variera. Bassträngar är ofta av mässing och diskantsträngar av stål. Stallens placering delar strängarna i klingande sektioner och påverkar tonhöjd och register. Instrumentet har en ljus, övertonsrik och resonant klang.

INDISK SANTOOR

En närbesläktad men egen tradition hörs i indisk musik. Den indiska santoorn kom in i den hindustanska konsertmusiken från Kashmir, där instrumentet länge hade använts i regionala och sufiskt präglade musiktraditioner. I Sydasien var det särskilt förknippat med Kashmirregionen. Den liknar den persiska santuren men skiljer sig i dimensioner, strängning, stämning, stalluppsättning och spelteknik. Kashmirs santoor har en viktig roll i konstmusiktraditionen sufyana kalam. Där kan den ackompanjera kalam-sånger i ensembler med exempelvis setar, dukra-trummor och saz-i-kashmir.

Repertoaren omfattar många modus med både sydasiatiska och västasiatiska benämningar. Virtuosen Shivkumar Sharma etablerade santoorn inom hindustansk ragamusik under mitten av 1900^-talet. Eftersom fasta tonhöjder inte naturligt ger sångens glidande meend utvecklade och förfinade musiker tekniker med anslag, tremolo, dämpning och frasering för att skapa kontinuitet och uttryck. Sedan dess har den indiska santoorn blivit vanligare i konsertmusik, filmmusik och populära sammanhang.