ALLT OM KOPUZ

Kopuz är namnet på en familj av turkiska och centralasiatiska musikinstrument. Flera långhalsade lutor i den anatoliska musiktraditionen, särskilt bağlama, har historiska och kulturella band till kopuz. Instrumentfamiljen har därför en viktig plats i turkisk musik. Namnet kopuz har använts i ett stort geografiskt område, från Centralasien och Kaukasus till Anatolien och Balkan. Instrument som bär liknande namn kan dock skilja sig mycket i form, strängning och spelteknik.

KOPUZENS HISTORIA

Skriftliga källor visar att ordet kopuz har använts som instrumentnamn sedan åtminstone den uiguriska perioden. Exakt hur de olika instrumenttyperna utvecklades är svårt att fastställa, men kopuz har under lång tid varit förknippad med barder, berättare och ceremoniell musik bland turkiska folk.

I turkiska berättartraditioner finns en föreställning om att Dede Korkut uppfann eller spelade kopuz och att instrumentet hade en helig betydelse.

Historiskt förekom flera typer. En tresträngad bardlut kallades bland annat kopuz-ı ozan, medan namnet kopuz-ı Rûmî användes för en annan osmansk variant med fler strängar. Benämningar och antal strängar varierar mellan källor och perioder.

Kopuz levde vidare i olika former bland turkiska folk i Kaukasus, Centralasien och Anatolien. Den kirgiziska komuz är exempelvis en knäppt, tresträngad träluta, medan den stråkspelade kyl kyyak är ett annat instrument. Sådana namn bör inte blandas ihop, även om de ingår i närbesläktade kulturmiljöer.

KOPUZENS DELAR

En turkisk kopuz kan beskrivas genom sex huvuddelar. Måtten varierar mellan modeller och byggare, så använd instrumentets egen specifikation när du väljer strängar eller stämning.

• Skål: Den resonanta kroppen. På vissa små modeller är den omkring 11–12 cm bred, men storleken varierar.
• Hals: Avståndet mellan kroppen och översadeln bestämmer tillsammans med strängarnas längd instrumentets mensur.
• Ljudlock: Träet bör vara väl torkat och ha jämna fibrer. Tjocklek och infästning påverkar responsen.
• Stämskruvar: Koniska skruvar ska passa exakt och hålla stämningen utan att kärva.
• Band: Flyttbara band kan tillverkas av exempelvis nylonlina eller vaxad tråd och placeras efter den skala som används.
• Strängar: Rätt material och tjocklek väljs efter mensur, stämning och byggarens rekommendation.

Så stämmer du en turkisk kopuz

Vanliga düzen för en trekörig kopuz:

• Kopuz düzeni, ibland kopplad till bağlama düzeni
• Zeybek düzeni, för långsamma och snabba zeybekmelodier
• Boğma düzeni
• Misket düzeni
• Çiftetelli düzeni
• Andra regionala och repertoarspecifika stämningar

Exempel: zeybek düzeni

Denna stämning förekommer även i samband med långhalsad turkisk saz och kallas i vissa sammanhang för flöjt- eller zurnastämning. Kontrollera alltid strängordningen på just ditt instrument.

• Nedre kör: A (la)
• Mellersta kör: D (re)
• Övre kör: D (re)

Det finns många möjliga transpositioner. Följande lista återger samma intervallmönster i olika tonlägen, med körerna numrerade enligt originalguiden:

I A: 1:a kör D (re) – 2:a kör A (la) – 3:e kör C (do)

I B: 1:a kör E (mi) – 2:a kör B (si) – 3:e kör D (re)

I C: 1:a kör F (fa) – 2:a kör C (do) – 3:e kör D♯ (re diesis)

I C♯: 1:a kör F♯ (fa diesis) – 2:a kör C♯ (do diesis) – 3:e kör E (mi)

I D: 1:a kör G (sol) – 2:a kör D (re) – 3:e kör F (fa)

I D♯: 1:a kör G♯ (sol diesis) – 2:a kör D♯ (re diesis) – 3:e kör F♯ (fa diesis)

I E: 1:a kör A (la) – 2:a kör E (mi) – 3:e kör G (sol)

I F: 1:a kör B♭ (si bemoll) – 2:a kör F (fa) – 3:e kör G♯ (sol diesis)

I F♯: 1:a kör B (si) – 2:a kör F♯ (fa diesis) – 3:e kör A (la)

I G: 1:a kör C (do) – 2:a kör G (sol) – 3:e kör B♭ (si bemoll)

Stäm långsamt och i små steg. Om du inte känner till instrumentets avsedda tonläge, mensur eller strängtjocklek bör du fråga byggaren innan du höjer spänningen. För hög stämning kan skada strängar, stall eller ljudlock.

I den här videon visar vi hur du stämmer en turkisk kopuz.

Vilken video vill du se härnäst?