Bağlama eller saz: är det samma instrument?
Bağlama eller saz: är det samma instrument?
En av de vanligaste frågorna i turkisk musik har ett kort svar och ett betydligt intressantare långt. Här förklarar vi vad de två namnen egentligen betyder och hur du väljer ditt första instrument.
Det är en av de vanligaste frågorna inom turkisk musik och förtjänar ett noggrannare svar än den brukar få: är bağlama och saz samma instrument?
Det korta svaret är ja, för det mesta. Det längre svaret visar något intressant om hur en musikkultur namnger sina instrument och varför en enda instrumentfamilj kan bära flera korrekta namn. Frågan om bağlama och saz öppnar ett fönster mot musikens sociala liv i Turkiet.
När en turkisk bymusiker säger ”saz” kan en konservatorielärare kalla samma instrument ”bağlama”. Båda har rätt.
Grundsvaret: två namn, en familj
Bağlama och saz är två namn som ibland används helt utbytbart och ibland med en liten nyansskillnad för samma familj av långhalsade, bandförsedda stränginstrument. De är centrala folkinstrument i Turkiet och ett större område som omfattar Balkan, Kaukasus och delar av Mellanöstern.
När en turk säger ”saz” syftar personen nästan alltid på det instrument som en forskare skulle kalla bağlama. När forskaren säger ”bağlama” menar hen ofta det instrument som folk till vardags kallar saz. Varför finns då två namn, och betyder de ibland olika saker? Svaret börjar i själva orden.
Etymologi: vad orden egentligen betyder
Bağlama – ”den bundna”
Ordet bağlama kommer från det turkiska verbet bağlamak, ”att binda” eller ”knyta”. Namnet beskriver instrumentets band. Till skillnad från gitarrens metallband, som sitter fast i greppbrädan, består bağlamans band av korta stycken nylonlina, traditionellt tarm, som är knutna runt halsen på bestämda avstånd. De kan därför finjusteras, vilket får verkliga musikaliska konsekvenser. Namnet betyder alltså ungefär ”den bundna”.
Saz – ”instrument”
Saz är ett persiskt ord som betyder ”instrument” eller ”redskap” i bred mening. På turkiska har betydelsen med tiden smalnat av och syftar ofta särskilt på Anatoliens långhalsade folklutor, samtidigt som en bredare musikbetydelse lever kvar i vissa uttryck. ”Saz çalmak” betyder att spela saz, och en ”saz şairi” är en bard eller folkpoet och musiker. Ordet bär därför en kulturell betydelse långt utöver ett enda instrument.
Varför två namn?
I praktiken är ”saz” det vardagligare ordet, medan ”bağlama” föredras i akademiska, konservatorie- och formella sammanhang. En bymusiker som lär sig av en granne spelar saz; en konservatoriestudent läser bağlama. Vissa använder dessutom ”saz” för hela familjen, från den lilla curan till den stora divan sazı, medan ”bağlama” ibland avser den medelstora medlemmen. Skillnaden tillämpas dock inte konsekvent, och båda orden används dagligen för samma instrument.
Dubbla namn är vanliga bland lutinstrument. Den korthalsade ouden kallas exempelvis ud på turkiska och oud på arabiska och i internationell stavning – olika former av ett besläktat namn.
Instrumentfamiljen: från cura till divan sazı
En del av förvirringen beror på att vi inte talar om ett enda instrument utan om en familj med samma grundform i flera storlekar och stämningar.
Cura
Den minsta medlemmen, ungefär 50–85 cm lång, med ljus och hög ton. Den används till melodier, sångackompanjemang i vissa regionala stilar och som smidigt reseinstrument. Den är särskilt förknippad med centrala Anatolien.
Bağlama, medelstor eller ”orta saz”
Den vanligaste medlemmen och det som i vardagligt tal ofta helt enkelt kallas bağlama. Den hörs i de flesta folkmusikinspelningar och konservatoriemiljöer och säljs med kort eller lång hals, vilket påverkar antal band och tonomfång.
Divan sazı
Den stora medlemmen, cirka 100–115 cm lång, med djup och fyllig bas. Den används främst i ensembler där det låga registret förankrar klangen. Solospel kräver stor räckvidd och en teknik anpassad till mensuren.
Tanbura och meydan sazı
Regionala och historiska varianter. Tanbura eller bozuk förknippas i vissa sammanhang med alevitisk och bektashisk cem-musik, medan den mycket stora meydan sazı främst lever kvar i familjens historiska berättelse.
Fysiska egenskaper: vad gör en bağlama till en bağlama?
Oavsett namn har instrumentet en konsekvent anatomi som skiljer det från gitarr och korthalsade lutor som oud.
| Del | Vad det är |
|---|---|
| Kropp eller skål | En djup, rundad resonator byggd av böjda träribbor, exempelvis mullbär, valnöt eller en – alltså en luta, inte ett plattbottnat instrument |
| Ljudlock | Tunn gran- eller cedertopp; på vissa folkliga instrument även mullbär |
| Hals | Lång i förhållande till kroppen, familjens kännetecken, och stadigt fogad eller genomgående förankrad i kroppen beroende på byggmetod |
| Band | Knutna nylonlinor; antal och placering varierar mellan kort- och långhalsade modeller och mellan intonationssystemsamt möjliggör mindre intervallsteg i turkisk musik |
| Strängar | Vanligen sju strängar i tre körer: hög, mellan och bas |
De flyttbara banden är avgörande. De kan placeras för de mikrotonala intervall som turkisk folkmusik och makambaserad musik använder, intervall som en gitarr med fasta band inte kan nå utan böjning eller ombyggnad. Korthalsade modeller har ofta omkring 19 band och långhalsade cirka 23, men exakta antal varierar.
Stämning: den stora variabeln
En av de mest förvirrande sakerna för utomstående är att bağlaman inte har en enda standardstämning. Instrumentet stäms regelbundet om för olika repertoarer och regionala stilar, och att behärska flera stämningar är en grundläggande färdighet.
| Stämning, düzen | Karaktär och användning |
|---|---|
| Bağlama düzeni eller kara düzen | En av de vanligaste stämningarna; exakta tonnamn beror på instrumentets register och undervisningstradition |
| Misket düzeni | Anpassar baskören och används i Misketrepertoaren |
| Abdal düzeni | Förknippad med vissa alevitiska och bektashiska repertoarer |
| Bozuk düzeni | Sänker baskören tydligt och ökar avståndet mellan bas- och melodisträngar; vanlig i flera folkstilar |
Erfarna musiker har ofta fyra eller fem düzen i händerna och växlar snabbt mellan dem. Som nybörjare behöver du inte bli avskräckt: lär dig först en stämning och lägg till fler när repertoaren växer.
Spelstilar: şelpe och tezene
Şelpe, fingerstil
Den äldre tekniken şelpe anslår och knäpper strängarna med fingertopparna i stället för plektrum. Högerhanden flätar samman mönster där vissa strängar slås ned och andra knäpps uppåt. Resultatet är en mjuk, intim ton med stor dynamisk nyans. Tekniken är nära knuten till alevitisk och bektashisk musik och äldre anatolisk repertoar.
Tezene, plektrum
Den vanligare nutida tekniken använder ett tunt och flexibelt plektrum, tezene. Det möjliggör högre tempo, större volym och snabba upp- och nedslag som driver folkdansmusik. Många konservatorieprogram och scenframträdanden använder tezene, som har blivit den dominerande offentliga speltekniken.
Bağlama i aşıktraditionen
Ingen presentation är fullständig utan aşıktraditionen – poetmusiker som komponerar och framför sjungen poesi till bağlama. Traditionen har kopplingar till förislamiska centralasiatiska praktiker, har formats av sufisk mystik och fick sin karakteristiska anatoliska form under de senaste fem eller sex århundradena. Stora namn som Yunus Emre, Pir Sultan Abdal, Karacaoğlan och i modern tid Âşık Veysel hör till Turkiets mest hyllade poeter, även om deras historiska roller och förhållande till saztraditionen skiljer sig.
Âşık Veysel Şatıroğlu (1894–1973) förtjänar särskild uppmärksamhet. Han blev blind efter smittkoppor som barn, lärde sig saz med stöd av sin familj och blev 1900-talets mest älskade turkiska folkpoet och musiker. Hans dikter om kärlek, natur och dödlighet lärs fortfarande ut och framförs i hela Turkiet. Hans sätt att låta instrumentet bära sjungen poesi bidrog starkt till bağlamans nationella kulturella anseende.
Sazens räckvidd stannade inte vid folkmusiken. Den anatoliska rocken på 1970-talet placerade den bredvid elgitarrer och trummor. Sedan dess har folkpop, jazzfusion och konservatorieutbildade crossovermusiker gjort instrumentet till sitt. Anpassningsförmågan är en anledning till att det lever så starkt i dag. Läs vår fullständiga bağlamaguide för en djupare genomgång av konstruktion, repertoar och betydande musiker.
Att köpa din första bağlama
Den praktiska frågan är hur du väljer instrument, oavsett vad du kallar det. Som första modell är en medelstor saz med kort eller lång hals en bra utgångspunkt. Storleken är mångsidig, det finns mycket undervisningsmaterial och den är fysiskt hanterbar för de flesta vuxna.
Kort eller lång hals?
Båda är bağlama. Den korthalsade sazen har kortare mensur och ofta omkring 19 band, är lättare för mindre händer och vanlig i urbana och tv-sända folkmusikstilar. Den långhalsade sazen, ofta med omkring 23 band, täcker ett bredare register för aşık- och regional repertoar och är ett traditionellt val för fördjupade folkstudier. Ingen är mer ”rätt”; välj efter musiken du vill spela.
Vad du bör kontrollera
Massivt ljudlock
En topp av gran eller ceder med jämn synlig ådring och utan sprickor; fråga säljaren om den är massiv eller laminerad.
Rena band
Knutna bandlinor som ligger jämnt och slätt utan vassa eller glidande ändar.
Rak hals
Den långa halsen ska vara rak eller korrekt justerad, inte kraftigt böjd. Titta längs den från skruvlådan före köp.
Stabila stämskruvar
Stämskruvar eller mekaniska stämmare som vrids jämnt och håller tonen utan att slira.
249–269 dollar Akustisk nybörjarmodell / första saz
Här börjar de flesta. Akustiska instrument i massivt trä från pålitliga turkiska verkstäder ger tillräcklig kvalitet för korrekt inlärning utan att du överinvesterar innan du vet vilken riktning spelet tar.
Turkish Short Neck Walnut Bağlama Saz ASK-150
Vår ofta rekommenderade korthalsade saz för nybörjar- och mellannivå. Valnötsskål, ljudlock av gran och 19 band. Ett bekvämt, välbalanserat instrument för den som börjar.
Turkish Long Neck Walnut Bağlama Saz ASL-202
Den traditionella sazen med fullt register: 23 band för en bred turkisk folk- och aşıkrepertoar, valnötsskål och grantopp. Ett naturligt val om du vill ha klassisk långhalsad klang.
Long Neck Bağlama Saz With Notes On The Neck ASL-112N
En långhalsad saz med tonnamn markerade på halsen, vilket kan hjälpa den som är ny inom turkisk musik och mikrointervall. Mullbärsskål och ljudlock av gran.
250–350 dollar Cura och akustisk högre nivå
Den här nivån omfattar den minsta familjemedlemmen för resor och höga melodier samt akustiska instrument med ett steg upp i material och justering.
En kompakt cura med mullbärsskål, grantopp, 58 cm mensur, 85 cm totallängd och 23 band. Levereras enligt källan med plektrum och mjukt fodral. En ljusklingande liten saz som är enkel att hålla och resa med.
High Quality Turkish Long Neck Saz ASP-305
En varmare och djupare långhalsad modell med kanadensiskt cederlock, mahognykropp och hals samt palisanderstämskruvar. En uppgradering för den som vet att bağlama blir ett långsiktigt instrument.
399 dollar och uppåt Elektrisk saz för scen
Om du ska spela förstärkt på scen, i band eller genom effekter sparar en fabriksmonterad el-saz senare eftermontering. Det är ett specialinstrument; de flesta nybörjare har större nytta av att börja akustiskt.
Long Neck Electric Bağlama Saz ASEL-104
En scenmodell med wengeskål, stämskruvar av rosenträ och fabriksmonterad pickup. Ett direkt och spelklart sätt att börja med förstärkt saz.
Vanliga frågor
Är bağlama samma sak som saz?
Ja, de är olika namn på samma instrumentfamilj. ”Saz” är det vardagliga ordet och ”bağlama” det tekniska eller akademiska. Båda används dagligen av kunniga musiker.
Är saz svårt att lära sig?
Det är måttligt utmanande för nybörjare, främst på grund av bandsystemet och omstämningarna. På vissa sätt är det mer tillgängligt än en bandlös oud, eftersom banden vägleder fingrarnas placering. Många elever kan spela enkla folkvisor efter några veckor, men takten varierar.
Vad är skillnaden mellan bağlama och tanbur?
Tanbur är en besläktad men tydligt skild långhalsad luta som främst används i klassisk osmansk musik. Den har rundare kropp, fler band och annan teknik och repertoar. Tanbur förknippas med konstmusik, medan bağlama främst har folkliga rötter.
Bör jag börja med kort- eller långhalsad saz?
Båda fungerar. Kort hals, ofta omkring 19 band, passar mindre händer och vissa urbana folkstilar. Lång hals, ofta omkring 23 band, täcker bred traditionell och aşıkrepertoar. Välj efter musiken du vill spela, inte efter vilken som är ”bättre”.
Vilken bağlama passar en nybörjare?
En medelstor saz med sju strängar, massivt ljudlock av gran och rent justerade band från en pålitlig byggare är en god start. Hos Sala Muzik är ASK-150 med kort hals och ASL-202 med lång hals typiska exempel.
Källor: allmän forskning om den turkiska folkmusikens bağlama- och sazfamilj, regionala varianter, stämningar, düzen, och spelteknikerna şelpe och tezene; biografiska källor om Âşık Veysel Şatıroğlu (1894–1973) och den anatoliska aşıktraditionen. Instrumentspecifikationer och priser speglar Sala Muziks katalog när artikeln publicerades.
Lämna en kommentar