QANUNENS HISTORIA

Qanun är ett oumbärligt instrument i många ensembler i Turkiet och Mellanöstern. Det är en trapetsformad cittra med klar, rik och resonant klang. Forntida egyptiska, mesopotamiska och andra avbildningar visar psalterier och stränginstrument som kan betraktas som avlägsna släktingar, men de ska inte automatiskt identifieras som den moderna qanunen.

En återkommande legend säger att al-Farabi skapade qanunen, men instrumentets utveckling är äldre och mer komplex. Farabi hade däremot stor betydelse som musikteoretiker. Qanun tillhör den breda psalteriefamiljen och är därmed avlägset besläktad med santur och europeiska cittror, men speltekniken och konstruktionen är egna.

Qanun spelas genom att strängarna knäpps med fingrarna eller med flexibla plektrum som sitter i ringar på pekfingrarna. Instrumentet ligger plant i musikerns knä eller på ett bord eller stativ. Mått, antal strängkörer och mandalsystem varierar mellan länder, men den grunda trapetsformade träkroppen är ett gemensamt kännetecken.

ALLT OM TURKISK QANUN

Qanun förekommer i berättelser, bildkällor och musiktraditioner över ett stort område. Under osmansk tid spelades instrumentet i hov-, stads- och underhållningsmusik och hade både kvinnliga och manliga utövare. Dess form och roll förändrades mellan perioder och regioner.

Turkisk qanun är en cittra som spelas i knät eller på stativ, inte en harpa. Den omfattar vanligen omkring 3–3,5 oktaver. De små metallhävarmarna, mandal, låter musikern höja eller sänka varje strängkör i små intervall under framförandet. Systemet gör snabba makamväxlingar och nyanserad intonation möjliga.

Turkisk qanun är central i dagens klassiska turkiska ensembler och används ofta som intonationsreferens, men den är inte ”konstant stämd”: de många strängarna påverkas av temperatur, luftfuktighet och spänning och måste kontrolleras noggrant.

Instrumentet förekom i osmansk musik under flera perioder och fick förnyad betydelse under 1800-talet. Kanuni Hacı Arif Bey hör till de musiker som förknippas med qanunens moderna turkiska tradition, men utvecklingen bars av många utövare och byggare.

TURKISK QANUNS KONSTRUKTION

En turkisk qanun har ofta 24, 25 eller 26 strängkörer, vanligen med tre strängar i varje och totalt omkring 72–78 strängar. Dimensionerna ökar från diskant mot bas, men exakta mått som 0,60–1,20 mm beror på mensur, ton och strängmaterial och ska inte kopieras mellan instrument utan byggarens diagram. Historiskt tillverkades strängarna av bearbetad tarm i olika tjocklekar.

I modern tid används vanligtvis nylon eller andra syntetmaterial som är hållbarare och mer klimatstabila. Qanunens kropp är mycket mer än en enkel låda: ramens styvhet, det tunna ljudlocket, skinnpartiet under stallet, stallens passning och mandalernas placering kräver specialiserat hantverk. Instrumentet har utvecklats från sångackompanjemang till ett självständigt soloinstrument med avancerad teknik.

En välbyggd qanun ska ha rak och stabil kropp, jämn resonans, exakt placerade mandaler och stämstift som håller utan att kärva.

Var kan man köpa en?

Om du vill börja spela detta instrument kan du utforska vårt sortiment. Jämför antal mandaler, mensur, strängkörer, material, vikt, fodral och service. Vid distansköp bör du be om en aktuell inspelning av exakt instrument och råd från din lärare. Sala Muzik erbjuder handgjorda turkiska qanuner i flera nivåer och hjälper dig att välja efter repertoar och budget.